Mount Kinabalu

Så okej dags för del 3 av resan. Jag slöt ju upp med de andra igen på onsdagskvällen eftersom vi skulle till berget på torsdag morgon. På morgonen så tog vi en buss till basstationen nedanför berget. Bussen var inte så jätte pigg utan det var nästan man undrade om man skulle gå ur och putta på när den försökte ta sig uppför backarna. Men tillslut kom vi fram till basstationen även om det var drygt en timme senare än planerat. Allt ordnade sig dock bra och vi fick våra guider och började knata uppåt. Efter ca 4 timmar var vi uppe vid Laban Rata vilket är stället vi skulle sova på. Vi hade då knatat upp från 1866 meters höjd till 3273 meters höjd (dagens totala höjdskillnad blev 3273 eftersom Kota Kinabalu ligger vid havet). Där åt vi gott och gick rätt snabbt till sängs.

Klockan 3 på natten var det dags att börja klättra igen. Vi skulle nu upp på toppen för att se soluppgången. På så här hög höjd blir det ganska kyligt och det var ca 10 grader varmt vid Laban Rata och endast 4 grader på toppen och då får man även betänka att det blåser rätt rejält oxå. Efter lite mindre än 3 timmar kom vi upp till toppen. Vi tajmade soluppgången perfekt. Utsikten var magnifik och jag stortrivdes. Det var helt klart värt besväret att släpa sig upp dit. Jag skulle utan tvekan göra det igen, nu såhär i efterhand. Aja vi dröjde kvar lite längre än de flesta andra och njöt lite av utsikten. När solen kom fram blev det faktiskt ganska varmt och itne så isande som det var precis innan soluppgången. Det tog oss väl en 2 timmar till innan vi var nere vid Laban Rata igen.

Efter lite vila och frukost var det sedan dags att börja bege sig ned till basen av berget igen. Detta var faktiskt minst lika jobbigt som att gå uppför då det är rejalt jobbigt att gå nedför höga trappsteg och stenar. Men med lite darrande ben så var vi efter 3 timmar tillslut nere. Vi hade klarat det gallant. Ingen hade fått höjdsjuka, ingen hade fallit och skadat sig eller vrickat någon fot. Det enda som hände var tyvärr att Magnar blev lite sjuk (han hade lite feber) men det hindrade inte honom från att knata upp på toppen och sedan ner igen.

Väl nere var det dags att äta igen innan vi skulle bege oss tillbaka till Kota Kinabalu och vissa av oss skulle ta ett flug samma kväll. Jag har fortfarande lite träningsverk i vaderna men det börjar att släppa lite. Totalt sett var berget en perfekt avslutning på resan.

Som vanligt lite bilder.

Del 2

Så dags att berätta om del 2 av resan. Efter att vi lämnade djungeln så begav sig de andra vidare till Semporna för lite dykning vid Sipadan. Jag dock stannade kvar i området och begav mig till Sandakan. Tanken var att jag när jag vara här skulle bege mig ut till Turtle Island men det var fullbokat så tyvärr gick det inte. Första dagen så åkte jag istället till Gomantong grottan. Det är en stor grotta som det bora massa fladdermöss och fåglar i. Jag trodde att jag hade fixat en guide där men tydligen var det endast en chafför. Jahopp tänkte jag och traskade in själv i grottan. Det var faktiskt lite läbbigt att knata runt i mörkret själv med massa kackerlackor runt fötterna. Efter själv grottan knatade jag tillbaka till parkeringen och väntade på att få se fladdermössen flyka ut när solen gick ned.

Dagen efter var jag på förmiddagen ut till en park till minne av ett fångläger under andra världskriget där några av de ganska kända dödsmarcherna utgick ifrån. På eftermiddagen tog jag bussen tillbaka till Kota Kinabalu. Bussturen tog ca 8 timmar och bjöd på en mycket fin utsikt när vägen slingrade sig längs bergen.

Dagen efter jag kom tillbaka till Kota Kinabalu så började jag med besöka markaden i staden och sedan bege mig till Sabah State Museum. Det var hyffsat intressant med lite all möjlig historik och annat (man fick inte fota dock). De hade även en Heritage Village med massa olika sorters djungelhyddor. Efter museet var det dags att besöka Wetland Centre för att kolla på lite fåglar och skog. Lite fåglar fick man se och själva mangroveskogen är tuff. Svårt dock att få se fåglarna någon längre stund så fort man fick syn på någon så flög de iväg. På kvällen kom sedan resten av gänget tillbaka till Kota kInabalu inför bestigningen av berget men det är en annan historia.

Det var ganska skönt att var själv i ett par dagar när man är så pass många som 10 personer så blir det rätt bökigt med alla beslut man ska göra och allt har en förmåga att ta en väldig tid. Personer är ju olika och vissa bryr sig nog inte alls om det men jag blir lite frustrerad.

Lite bilder från de tre dagarna kommer här.