Mount Kinabalu

Så okej dags för del 3 av resan. Jag slöt ju upp med de andra igen på onsdagskvällen eftersom vi skulle till berget på torsdag morgon. På morgonen så tog vi en buss till basstationen nedanför berget. Bussen var inte så jätte pigg utan det var nästan man undrade om man skulle gå ur och putta på när den försökte ta sig uppför backarna. Men tillslut kom vi fram till basstationen även om det var drygt en timme senare än planerat. Allt ordnade sig dock bra och vi fick våra guider och började knata uppåt. Efter ca 4 timmar var vi uppe vid Laban Rata vilket är stället vi skulle sova på. Vi hade då knatat upp från 1866 meters höjd till 3273 meters höjd (dagens totala höjdskillnad blev 3273 eftersom Kota Kinabalu ligger vid havet). Där åt vi gott och gick rätt snabbt till sängs.

Klockan 3 på natten var det dags att börja klättra igen. Vi skulle nu upp på toppen för att se soluppgången. På så här hög höjd blir det ganska kyligt och det var ca 10 grader varmt vid Laban Rata och endast 4 grader på toppen och då får man även betänka att det blåser rätt rejält oxå. Efter lite mindre än 3 timmar kom vi upp till toppen. Vi tajmade soluppgången perfekt. Utsikten var magnifik och jag stortrivdes. Det var helt klart värt besväret att släpa sig upp dit. Jag skulle utan tvekan göra det igen, nu såhär i efterhand. Aja vi dröjde kvar lite längre än de flesta andra och njöt lite av utsikten. När solen kom fram blev det faktiskt ganska varmt och itne så isande som det var precis innan soluppgången. Det tog oss väl en 2 timmar till innan vi var nere vid Laban Rata igen.

Efter lite vila och frukost var det sedan dags att börja bege sig ned till basen av berget igen. Detta var faktiskt minst lika jobbigt som att gå uppför då det är rejalt jobbigt att gå nedför höga trappsteg och stenar. Men med lite darrande ben så var vi efter 3 timmar tillslut nere. Vi hade klarat det gallant. Ingen hade fått höjdsjuka, ingen hade fallit och skadat sig eller vrickat någon fot. Det enda som hände var tyvärr att Magnar blev lite sjuk (han hade lite feber) men det hindrade inte honom från att knata upp på toppen och sedan ner igen.

Väl nere var det dags att äta igen innan vi skulle bege oss tillbaka till Kota Kinabalu och vissa av oss skulle ta ett flug samma kväll. Jag har fortfarande lite träningsverk i vaderna men det börjar att släppa lite. Totalt sett var berget en perfekt avslutning på resan.

Som vanligt lite bilder.